Hur fattigt var Fattigsverige?

Dagens svenska samhälle är byggt på berättelser om det förflutna, vi kan kalla dem skapelsemyter. Under pandemin har detta blivit tydligt då den svenska förvaltningsmodellen med rötter i 1600-talet har kommit att ges som förklaring till landets pandemihantering. Under vintern kommer Den arga historikern att ta upp ett antal av dessa skapelsemyter. Först ut är Jakob Molinder som tittar närmare på idén om Fattigsverige. Var det misären som drev svenskar att emigrera till Amerika? Hur stort var armodet före Gripenstedt liberala reformer och arbetarrörelsens organiserade kamp?

Berättelsen om nationen som under loppet av några generationer gick från ett påvert och eländigt land till ett modernt välfärdssamhälle finns som en stark underström i svensk historieskrivning. I sin avhandling om fattigvårdens former och understödstagare i Skellefteå under 1800-talet citerar Elisabet Lindberg dåvarande statsministern Göran Perssons nyårstal från 1999:

”Vårt land har under seklet vuxit från det gamla Fattigsverige till en modern välfärdsstat präglad av socialt och internationellt ansvarstagande. Dagens aktiva generationer känner stor tacksamhet mot de generationer som varit med och byggt landet (s. 13). ”

Lindberg beskriver hur begreppet Fattigsverige har kommit att bli ett etablerat sätt att beskriva 1800-talets och det tidiga 1900-talets svenska samhälle. I både politisk retorik och  gängse språkbruk har det blivit en självklar metafor. Hon menar också att även om uttrycket ofta används som om betydelsen vore självklar, så definieras det väldigt sällan vad som faktiskt avses. Det har istället blivit en allmän term för att beskriva ett gement samhälle, karaktäriserat av armod och misär.

Nära förbundet med idén om det gamla Sverige som ett fattigsamhälle är narrativet om vårt lands ekonomiska utveckling. Det anges ofta att Sverige gick från att vara ett av Europas fattigaste länder till ett av de rikaste under en hundraårsperiod. Ekonomhistorikern Lars G Sandberg har t.ex. i en inflytelserik tolkning av Sveriges ekonomiska tillväxt beskrivit landet vid 1800-talets mitt som en ”Impoverished Sophisticate” (min kursivering). Med det menade han att landet, trots att det var mycket fattigt, hade en välutvecklad statlig byråkrati.[1]   

Men hur fattigt var egentligen Sverige i slutet av 1800-talet? Det är naturligtvis en mycket mångbottnad fråga, som rymmer inte bara ovissheten om hur det faktiskt stod till med folkets materiella levnadsvillkor utan också mer svårfångade psykologiska aspekter av människors liv. Men med tanke på hur stark den mentala bilden av Fattigsverige är kan det vara intressant att titta lite närmare på hur det faktiskt stod till. Vilket resultatet blir beror förstås också på med vad man jämför. Få skulle förneka förekomsten av en stor materiell förbättring sedan 1800-talet.[2] Men en mer rättvis jämförelse är att granska hur Sverige stod sig i jämförelse med andra länder vid samma tid. Ger det skäl för epitetet Fattigsverige?

En vanligt förekommande metod för att ta mått på historiska ekonomier är att jämföra nivåer av BNP per capita. BNP fångar värdet av alla varor och tjänster som produceras i ett land. Den totala summan divideras därefter med storleken på befolkningen för att få ett mått på hur mycket ekonomiska resurser som är tillgängliga per person. 

Från 1860-talet och framåt finns det för första gången skattningar för ett större antal länder. Hur rikt var Sverige vid den tiden? Den vänstra panelen i figuren nedan visar BNP per capita i de europeiska länder för vilka det finns statistiska uppskattningar. Länderna är placerade i ordning efter deras ekonomiska ställning. Det rikaste landet Storbritannien först, och det allra fattigaste, Albanien, sist.

Som framgår av bilden låg Sverige en bra bit ned på den listan. Närmare bestämt på plats 13, mellan Spanien och Grekland, och strax efter Norge. Avståndet till ledaren Storbritannien var stort. Sveriges BNP per capita var inte ens hälften så hög. Men samtidigt som figuren inte visar på något stort svenskt framsteg vid den här tiden, ger den inte heller direkt skäl till påståendet om Sverige som Europas fattigaste land. Ett antal länder hade lägre BNP per capita. Till det ska läggas att det också saknas ett antal länder i jämförelsen, bland annat stora delar av Östeuropa och Balkan.

BNP per capita och genomsnittliga länger i Europeiska länder kring år 1860.
Källa: BNP per capita från Bolt and Van Zanden (2014) och längder från Clio Infra: https://clio-infra.eu/Indicators/Height.

Men det finns också avigsidor med BNP per capita som mätare av levnadsstandard. För det första ställer måttet väldigt höga krav på tillgång till statistik över produktion och konsumtion, något som inte alltid är det lättaste att frambringa för samhällen på 1800-talet. Av den anledningen är det också många länder som saknar historiska serier, och resultaten för de som finns omgärdas av stora osäkerheter. Det finns också andra, mer konceptuella problem. BNP per capita är endast ett indirekt mått på det vi vanligtvis lägger i begreppet materiell välfärd, där tanken är att om samhället blir rikare i termer av BNP per capita så har människor också råd att köpa bättre mat och lägga mer pengar på sjukvård. 

Men det finns alternativa sätt att uppmäta levnadsnivå på. Ett mätinstrument som kan vara att föredra om vi är intresserade av hur människor hade det ställt är att undersöka befolkningens kroppslängd. Inom forskningen har kroppslig längd kommit att bli ett vanligt förekommande mått på materiell standard i historiska samhällen och det finns flera anledningar till det. En individs längd i vuxen ålder är starkt kopplat till hur näringsrik dieten är. Längden avspeglar också i vilken mån en person utsatts för olika sjukdomar, särskilt under spädbarnstiden, och blir på så sätt ett mått på hälsa i allmänt.

Kunskap om genomsnittlig längd kommer i de flesta fallen från inskrivningen av soldater. I arméer som byggde på värnplikt togs rekryter ut från hela befolkningen och materialet speglar därför förhållandet för breda befolkningslager. Eftersom information om längder i regel är lättare att samla in och bearbeta finns också beräkningar för ett större antal länder än vad som är fallet med BNP per capita.

Den högra panelen i figuren visar hur Sverige stod sig jämfört med andra europeiska länder kring 1860 när vi ser till genomsnittlig längd. Läget ser då ganska annorlunda ut. Tillsammans med norrmännen var svenskarna de längsta i hela Europa, före både britter, holländare och tyskar. Faktum är att det skilde nästan tre centimeter i genomsnittlig längd mellan Sverige och Storbritannien – Europas rikaste land mätt i BNP per capita.Sett från detta perspektiv förefaller det därför som att svenskarna hade tillgång till bättre näring och var friskare än invånarna i de flesta andra länder. Att invånarna i Sverige hade relativt god hälsa bekräftas också om vi studerar spädbarnsdödligheten vid ungefär samma tid. Bland alla länder i världen med tillgänglig statistik, var spädbarnsdödligheten lägst i Sverige och Danmark med ca 140 döda per tusen. Lägre än i Storbritannien, USA och Frankrike, och mer än hälften av nivån i det som senare skulle bli Tyskland.[3]

BNP per capita å ena sidan, och genomsnittlig längd å den andra, ger med andra ord ganska olika bild av Sveriges relativa ställning. Men finns det något bredare mått som försöker fånga flera aspekter samtidigt? Som ett genmäle till upplevda begränsningar i BNP-måttet när det kommer till att mäta människors välfärd har FN konstruerat det så kallade ”Human Development Index” (HDI). Indexet har som målsättning att fånga en bredare definition av mänskligt välbefinnande. Det inbegriper tre beståndsdelar: 1) ekonomisk ställning, mätt som BNP per capita, 2) hälsa, beräknat med förväntad medellivslängd, och 3) utbildning, uppskattat med antalet skolår. De tre komponenterna viktas sedan ihop till ett summeringsmått som gör det möjligt att jämföra länder med varandra men också att följa ett enskilt lands förändring över tid.   

Även om FN:s egna beräkningar av HDI endast omspänner de senaste 40 åren eller så, har det gjorts ett antal försök att skatta indexet också för historiska samhällen. Den senaste och mest omfattande uträkningen kommer från Prados de la Escosura vid Carlos III-universitet i Madrid. För det tidigaste året i hans beräkningar, 1870, hamnar Sverige på sjunde plats av totalt 103 länder, slagna i Europa endast av Norge, Danmark och Schweiz. Sverige presterar bättre än både Tyskland, Frankrike och Storbritannien.

Utifrån de olika mått på levnadsstandard som jag diskuterat här framstår alltså inte Sverige under andra halvan av 1800-talet som ett utpräglat fattigt land i jämförelse med andra europeiska länder vid samma tidpunkt. I termer av BNP per capita var Sverige visserligen en bra bit ned på listan, men inte det fattigaste landet. Och om vi breddar synen på levnadsstandard till att också inbegripa det som fångas genom att titta på genomsnittliga längder, spädbarnsdödlighet eller ett bredare index över människlig välfärd, framstår Sverige tvärtom som ett av de mer välmående i Europa, och till och med världen. Givet allt detta, hur kommer det sig att bilden av Sverige som ett historiskt sett fattigt land ändå är så stark?

Listan kan säkert göras lång, men jag skulle vilja peka på två saker. För det första tror jag att den stora Amerikaemigrationen har haft betydelse för historieskrivningen. Tillsammans med Norge var Sverige det land där störst andel av befolkningen emigrerade. Mellan 1860 och 1920 flyttade nästan en tredjedel av befolkningen. Det är en naturlig tankefigur att svenskarna övergav fattigdomen i hemlandet för att söka lyckan i Amerika. Det man likväl ska komma ihåg är att den ekonomiska vinsten av att emigrera främst styrdes av den relativa spännvidden mellan Sverige och USA, som vid den här tiden var det rikaste landet i världen. Det kunde därför ha lönat sig väl för svenskarna att emigrera, trots att förhållandena här hemma var relativt goda i ett europeiskt perspektiv. Det fanns såklart också flera andra skäl att utvandra än de rent ekonomiska. Politisk och religiös frihet kunde vara anledningar i sig. Dessutom visar forskningen att den transatlantiska emigrationen från ett land förutsatte en viss grad av ekonomisk standard för att den över huvud taget skulle ta fart. Det var förenat med ganska stora kostnader att ta steget över till det nya landet. I länder som var för fattiga fanns inte resurser nog att finansiera resan.[4]

Ett annat tema av betydelse för bilden är sannolikt den stora politiska och ekonomiska ojämlikheten i Sverige i slutet av 1800-talet. Även om det är svårt att jämföra den ekonomiska fördelningen så långt tillbaka i tiden så tyder det mesta på att Sverige i många avseenden var minst lika ojämlikt som andra länder.[5] Ekonomhistorikern Erik Bengtsson har också visat på det svenska politiska systemets konservatism. I Storbritannien och Tyskland, för att inte säga våra grannländer Norge och Danmark, utsträcktes rösträtten till en betydligt större andel av de vuxna männen. I Sverige viktades rösträtten efter inkomst och förmögenhet, och företag hade rösträtt i kommunerna. På vissa platser kunde ett enskilt företag ha egen majoritet. Den politiska ojämlikheten reflekterades också i statens klasskaraktär, där högre poster dominerades av adeln och de statliga utgifterna lades på försvaret.[6]  

Intressant nog har både den politiska vänstern och högern sina egna skäl för att överdramatisera hur fattigt Sverige var i slutet av 1800-talet. För vänstern är det förknippat med berättelsen om landets resa från fattigt och orättvist samhälle till modern välfärdsstat: ”från mörkret stiga vi mot ljuset” som strofen ljuder i arbetarrörelsens hymn. För högern handlar det istället om att lyfta fram betydelsen av de reformer som genomfördes inte minst på 1860-talet under den liberale finansministern August Gripenstedt. Före näringsfriheten och frihandeln var Sverige urfattigt och underutvecklat, men de liberala reformerna släppte loss den underliggande skaparkraften hos de undertryckta svenskarna.[7]  

Men oavsett hur starka dessa föreställningar är finns det ingen anledning för oss historiker eller andra att okritiskt föra dem vidare. Bättre då att försöka teckna en så rättvisande bild som möjligt av det svenska samhället i det förflutna, och söka skildra historiska levnadsförhållanden i alla dess komplexa dimensioner.  

Litteratur som refereras i texten

Abouharb, M. R., & Kimball, A. L. (2007). A new dataset on infant mortality rates, 1816—2002. Journal of Peace Research, 44(6), 743-754.

Bengtsson, E. (2019). The swedish sonderweg in question: democratization and inequality in comparative perspective, c. 1750–1920. Past & Present, 244(1), 123-161.

Bengtsson, E. (2020). Världens jämlikaste land? Lund: Arkiv förlag.

Bengtsson, E., Missiaia, A., Olsson, M., & Svensson, P. (2018). Wealth inequality in Sweden, 1750–1900. The Economic History Review, 71(3), 772-794.

Bolt, J., & Van Zanden, J. L. (2014). The M addison P roject: collaborative research on historical national accounts. The Economic history review, 67(3), 627-651.

Ericsson, J., & Molinder, J. (2020). Economic Growth and the Development of Real Wages: Swedish Construction Workers’ Wages in Comparative Perspective, 1831–1900. The Journal of Economic History80(3), 813-852.

Hatton, T.J. & Williamson, J.G. (1998). The age of mass migration: causes and economic impact. New York: Oxford University Press.

Lindberg (2005) I fattiga omständigheter: Fattigvårdens former och understödstagare i Skellefteå socken under 1800-talet

O’Rourke, K. H., & Williamson, J. G. (1995). Open economy forces and late nineteenth century Swedish catch-up. A quantitative accounting. Scandinavian Economic History Review43(2), 171-203.

Prados de la Escosura, L. (2015). World human development: 1870–2007. Review of Income and Wealth, 61(2), 220-247.

Roine, J., & Waldenström, D. (2008). The evolution of top incomes in an egalitarian society: Sweden, 1903–2004. Journal of public economics, 92(1-2), 366-387.

Sandberg, L. G. (1979). The case of the impoverished sophisticate: human capital and Swedish economic growth before World War I. Journal of Economic History, 225-241.


[1] Sandberg skriver i artikeln: ”From being one of the very poorest countries in Europe in the middle of the nineteenth century, Sweden has been transformed into the richest (s. 225).”. Se också Södersten, B [1997], ”Inledning: svensk ekonomi inför år 2000”, i Södersten, Bo (red.) Marknad och politik, SNS förlag, Stockholm, för en liknande argumentation.

[2] Se tidigare inlägg här på Den arga historikern om detta.

[3] Data kommer från Abouharb, M. R., & Kimball, A. L. (2007). A new dataset on infant mortality rates, 1816—2002. Journal of Peace Research, 44(6), 743-754.

[4] Detta har bland annat påpekats i det italienska fallet. Emigrationen från Italien kom igång ganska sent med nådde sen mycket höga nivåer. Det förklaras med att människor till en början helt enkelt var för fattiga för att finansiera överresan, trots att den ekonomiska vinsten var betydande. Se Hatton, T.J. & Williamson, J.G. (1998). The age of mass migration: causes and economic impact. New York: Oxford University Press.

[5] Fördelningen av förmögenheter var lika ojämn i Sverige som i Frankrike och Storbritannien vid 1800-talets utgång; Andelen av inkomsterna som tillföll den rikaste procenten var lika hög som i andra länder. Se Bengtsson, E., Missiaia, A., Olsson, M., & Svensson, P. (2018). Wealth inequality in Sweden, 1750–1900. The Economic History Review, 71(3), 772-794. och Roine, J., & Waldenström, D. (2008). The evolution of top incomes in an egalitarian society: Sweden, 1903–2004. Journal of public economics, 92(1-2), 366-387. Om man däremot ser till fördelningen av inkomster för de som inte hörde till eliten så finns det indikationer på att ojämlikheten kan ha varit lägre i Sverige. Om man jämför svenska arbetarlöner i förhållande till BNP per capita så var de högre än de flesta andra länder runt sekelskiftet. Se t ex Ericsson, J., & Molinder, J. (2020). Economic Growth and the Development of Real Wages: Swedish Construction Workers’ Wages in Comparative Perspective, 1831–1900. The Journal of Economic History80(3), 813-852, och O’Rourke, K. H., & Williamson, J. G. (1995). Open economy forces and late nineteenth century Swedish catch-up. A quantitative accounting. Scandinavian Economic History Review43(2), 171-203.

[6] Se Bengtsson, E. (2020). Världens jämlikaste land? Lund: Arkiv förlag, och Bengtsson, E. (2019). The swedish sonderweg in question: democratization and inequality in comparative perspective, c. 1750–1920. Past & Present, 244(1), 123-161.

[7] Baksidestexten till Per T Ohlssons biografi över Gripenstedt ”100 år av tillväxt: Johan August Gripenstedt och den liberala revolutionen” utgiven på Timbro förlag anger t.ex. följande: ”Han förverkligade frihandeln, finansierade järnvägarna, avvecklade stånden och skråna och slog vakt om freden. Han förespråkade en pragmatisk “medelväg” i politiken och hävdade att det fattiga Sverige skulle bli ett av världens rikaste länder.”

4 reaktioner till “Hur fattigt var Fattigsverige?

  1. Intressant och viktigt inlägg. En fråga – hur hanterar man, i studier om kroppslängd som mått på levnadsstandard, det faktum att längduppgifter enbart finns för halva befolkningen (männen)? Hypotetiskt skulle resultatet om större kroppslängd i Sverige-Norge kunna följa av en ojämn fördelning av näringsämnen mellan könen (vilket jag f.ö. hört berättas om jordbruksmiljö i tyskt 1930-tal – pappa får bästa bitarna, han jobbar hårdast). En annan anspekt gäller DNA – dvs fördelningen av gener i befolkningar som ger förutsättningar för större kroppslängd, genomsnittligt. Är inte italienare lite kortare än resliga nordbor, generellt?

    Gillad av 2 personer

    1. Hej Rosemarie. Jag tar mig friheten att hoppa in här även fast det inte är jag som skrivit inlägget. Det var definitivt så att män fick mer mat än kvinnor. Det finns dock två anledningar till att tro att det inte är det som påverkar resultaten. För det första påverkar inte konsumtionen av mat längden när man väl kommit till vuxen ålder, det är framförallt näringsintaget under uppväxten som är av betydelse. Det som är av betydelse är således inte skillnaden mellan föräldrarnas intag utan skillnaden i intag mellan flickor och pojkar. Det kan mycket väl vara så att pojkar fick mer mat än flickor, men jag har inte sett någon forskning som visar det. Den andra anledningen att tro att det inte förklarar varför norden sticker ut är att även andra länder diskriminerade. För England skriver t. ex. Horrell och Oxley så här:

      ”Shammas agrees: ‘evidence exists that more milk and more ounces of cheese usually went to grown men who were to receive “substantial food” while women and children had to content themselves with a small amount of milk added to tea and porridge and lesser portions of other dairy products’. This division of food was still found to prevail in Smith’s examination of working‐class dietaries in the 1860s: men ate meat and cheese while women and children consumed bread, potatoes, maybe a little butter, and weak tea sometimes without milk.”

      länk: https://onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.1111/j.1468-0289.2011.00642.x?casa_token=ZjBfKdeFdhYAAAAA%3Apt4R0ctMHR_JxeNco6TK4ZDMayEjBNnbXSDv1pVgbqwi1fAD-vf9ZVSjsbT2CnIv5Gj4iYfinCKn8Es

      När det gäller DNA så kan det ha en viss betydelse men det förklarar inte förändringen över tid. I början av 1800-talet var det ingen större skillnad mellan exempelvis britter och svenskar men i slutet av seklet var det ganska stor skillnad. (se också svaret här https://twitter.com/johangericsson/status/1332258447526682625). Det är därför ganska vanligt att använda sig av t ex längder som ett komplement eller substitut till andra ”välfärds-”mått.

      Gillad av 2 personer

  2. hej Johan,
    tack! givetvis har du rätt här. Det vore intressant om någon gjorde forskning om ev. diskriminering ifråga om tilldelning av mat mellan barn av olika kön, också.
    Mitt inlägg triggades kanske bara av den lite slentrianmässigt könsblinda formuleringen i Jakobs text: ”I arméer som byggde på värnplikt togs rekryter ut från hela befolkningen och materialet speglar därför förhållandet för breda befolkningslager.” Hela? Breda?
    ”Hela” antar jag syftar på att rekryter hämtades från alla befolkningskategorier ifråga om klass, och ”breda” följer av det. Nu tror jag inte Jakob om ett allmänt sett könsblint tänkande, men formuleringen i sig kan nästan användas som skolexempel på hur lätt det kan blir galet, om en inte tänker sig för.

    Man kan även fundera på den aspekten, att kvinnor generellt sett är kortare än män. Hur kommer dessa dataserier att påverkas, om forskningen drar fram serierna över tid, tills dess att även kvinnor får göra värnplikt? (eller i en serie från Israel t.ex) Givetvis finns det statistiska metoder för att kompensera för det – då man alltså får med ”hela” befolkningen i en viss ålderskategori i underlaget.

    Trevligt med ett diskussionsforum, min bugning för de Arga historikerna som öppnat denna ljusglimt i coronamörkret. Även Arga genushistoriker fick därmed ett möjligt andningshål.

    allt gott!

    Gillad av 2 personer

  3. Hej Rosmarie,

    Tack för din kommentar! Jag håller helt med dig, det var inte meningen att få det att låta som att jag inte var medveten om detta. Dessvärre föll flera utläggningar bort när inlägget kortades ned i redigeringen.

    Allt fint!

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s