Vad i herrans namn är egentligen fideikommiss?!

Brita Planck, historiker, och för tillfället delaktig i ett stort forskningsprojekt om fideikomisser rätar ut frågetecknen.

Finns det något mögligare än fideikommiss? Själva ordet andas feodalism. Det får en att tänka på  Jane Austens skildringar från tidigt 1800-tal eller tv-serien Downton Abbey, som just kretsade kring arvsbekymren för en greve med tre döttrar och ingen son. Konstigt nog är det i princip bara i Sverige – världens modernaste land – som företeelsen fortfarande finns kvar, något som aktualiserats genom en serie artiklar i Dagens Nyheter. Artiklarna fick ”fideikommiss” att trenda på Twitter, och att många undrade vad sjuttsingen fideikommiss egentligen är visar sökhistoriken från Wikipedia.

Debatten kring fideikommis är dock full av föreställningar som inte alltid speglar den historiska verkligheten. Inte heller Björn af Kleen, som skrivit artiklarna i DN och även en bok om fideikommiss, tycks ha full koll, utan påstår i DN:s podd att fideikommiss innebär att ”egendomen ska bevaras som en enhet och vandra mellan släktens manliga händer, från far till son”. Och i DN:s rapportering har fideikomiss gjorts till en jämställdhetsfråga.

Eftersom jag precis inlett ett forskningsprojekt tillsammans med historikern Martin Dackling (Lund) och ekonomiskhistorikern Göran Ulväng (Uppsala) och fenomenet uppenbarligen väcker intresse, tänkte jag här göra en liten utredning kring vad fideikommiss är och dess historia i Sverige.

Att fideikommiss ska gå till äldste son, det vill säga det som kallas primogenitur, är sannolikt den vanligaste missuppfattningen när det gäller fideikommiss. Det är den undantagslöst vanligaste konstruktionen, men krävs inte för att något ska vara fideikommiss. Fideikommiss ska i första hand förstås som ett enarvingesystem. Det vill säga att egendomen hålls ihop genom att en arvinge får ta över hela egendomen. Vem som får ärva bestämmer stiftaren. Det fanns fideikommiss som skulle gå till äldsta dottern, som Trestena i Västergötland, och det fanns fideikommiss som kunde ärvas av både döttrar och söner, som Råbelöv i Skåne.

Fideikommissbildandets historia i Sverige var relativt kort. Fideikommiss som idé slog rot i Sverige under 1600-talet, då den svenska adeln genom till exempel trettioåriga kriget kommit i kontakt med företeelsen på kontinenten. De första fideikommissen (som Gustaf Adolf Lewenhaupts 1660 och Hans Kristoffer von Königsmarcks 1682) stötte emellertid på patrull inför den orubbliga svenska arvsrätten. Enligt denna skulle samtliga barn ärva, dock skulle söners arv vara dubbelt så stort som döttrarnas (utom i borgarståndet där alla barn ärvde lika). Maria Wrangel, gift med Hans Kristoffer von Königsmarcks son, drev ärendet ända upp i kungliga rådet, där man efter viss tveksamhet ändå fann att fideikommissinstitutet kunde förenas med den svenska rättsordningen. År 1686 infördes därför en ny testamenteslag som tydliggjorde rätten att ”till sin familjs heder och konservation” bilda fideikommiss. En viktig begränsning var dock att fideikommiss enbart kunde bildas av köpt jord, inte ärvd. Den senare skulle delas mellan alla arvingar.

Trots att lagen 1686 att tillåta fideikommiss senare erkändes i den nya lag som infördes 1734, tycks det finnas fler ärenden som dragits inför rätta. Detta är naturligtvis mumma för historiker.  En viktig del av vårt forskningsprojekt är att helt enkelt identifiera vilka fideikommiss som har funnits. Det har aldrig existerat några register över fideikommiss och det är först på 1870-talet man yrvaket började fundera på hur utbrett fideikommissväsendet egentligen var i Sverige. Det kan alltså finnas betydligt fler fideikommiss än vad vi känner till just nu. Som exempel kan nämnas att jag studsade till när jag i ett helt annat ärende i Västergötlands museums arkiv hittade handlingar rörande en ordinär bondgård där denna angavs vara fideikommiss. Helt oblygt passar jag därför på att skicka ut en efterlysning: om du känner till något fideikommiss som inte finns med i Nils Segerstråles Svenska fideikommiss , hör av dig!

År 1810 förbjöds bildandet av nya jordfideikommiss, vilket innebär att fideikommisstiftandet i princip enbart var en 1700-talsföreteelse i Sverige.  Min del i forskningsprojektet innefattar bland annat att gå igenom fideikommissbreven, det vill säga de testamenten där fideikommisset instiftas. Dessa utgör en fascinerande inblick i 1700-talets värld eftersom de ofta är synnerligen utförliga. Det finns inte sällan mer eller mindre uttalade motiveringar till varför man instiftar fideikommiss. Christina Piper, Sveriges okrönta drottning när det gäller fideikommisstiftande, skrev inte rakt ut i sitt testamente att hon bildar fideikommiss för att skydda egendomen från sina klåpare till svärsöner, men det framgår av formuleringarna. Fredrik Trolle stiftade varsitt fideikommiss för sina tre döttrar men inget för sonen Arvid, eftersom denne dels hade ett modersarv att vänta, dels hade slagit sig in på den borgerliga banan att bli historiker.

Cristina Piper, målning av David Klöcker Ehrenstrahl

Det kanske roligaste fideikommissbrevet för mig personligen är det som gäller Petersborg i Skåne. Fideikommisstiftaren Märta Magdalena Lorich inledde sitt testamente med en lång harang om hur otroligt besviken hon var på sina olydiga dotterdöttrar Märtha Rebecka och Anna Catharina Planck och att de minsann inte skulle få ärva någonting. I stället gjorde hon ett fideikommiss som skulle tillfalla sonen Haqvin Bager. Förutom det underhållande i att mina släktingar gick miste om ett arv, kan nämnas att just Haqvin Bager var 1700-talets kanske främste rättshaverist, eller ”processlysten patriot” som han benämns på Wikipedia. Petersborg sätter också fingret på en annan sak, nämligen att fideikommiss inte var en enbart adlig angelägenhet. Flera fideikommiss är stiftade av borgare. Det kanske mest kända exemplet är västgötska Koberg, som gjordes till fideikommiss av Ostindiska kompaniets direktör Niklas Sahlgren.

Västgötska Koberg, fideikomiss instiftat av Niklas Sahglren.

Slående i fideikommissbreven är också hur utförligt man redogör för hur de syskon som inte tillträder fideikommisset ska kompenseras. I vissa fall handlar det bara om första generationen, men i andra fall gäller det samtliga ättlingar. Det kan alltså än idag finnas de som får en årlig summa från ett fideikommiss såsom varande ättlingar till något syskon till den förste fideikommissarien. Slutsatsen man kan dra av detta är att fideikommiss handlade om att hålla ihop egendom, inte om att göra någon arvlös (med exemplet Petersborg ovan som undantaget som bekräftar regeln). Likaså finns det ofta skrivningar om att änka ska sitta kvar under sin livstid. Det har lett till att fideikommiss med en stark primogenitur ändå har drivits av kvinnor under långa tider. Ett bra exempel på detta är Johannishus i Blekinge.

Det som framförallt utmärker det svenska fideikommissväsendet är den långa avvecklingen. Stiftandet av fideikommiss förbjöds som sagt 1810, men det är först 1963 som en avvecklingslag finns på plats. Detta efter flera utredningar under 1900-talet. Enligt avvecklingslagen ska upplösningen ske först vid följande arvskifte, vilket gör att det alltså fortfarande finns några fideikommiss kvar. Varför avvecklingsprocessen varit så seg i Sverige hör till min kollega Martin Dacklings del i projektet att utreda och i en artikel i tidskriften Respons resonerar han kring några aspekter.

Fideikommiss är en högst marginell företeelse, men den otidsenliga orättvisa de manifesterar sticker onekligen i ögonen. Helt uppenbart är det en fråga som väcker intresse av flera skäl. Dagens diskussion innehåller dock ofta felaktiga föreställningar. Och orättvisan, den uppfattades redan när fideikomissien uppstod.

Brita Planck, historiker.

En kommentar på “Vad i herrans namn är egentligen fideikommiss?!

Lämna ett svar till Kända citat Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s