Hyran, politiken och organisationerna

Socialdemokratisk valaffisch från 1946. Bild från Bengt Johansson: http://bengtjohansson.blogspot.com/

I det här inlägget diskuterar vår gästskribent, historikern Hannes Rolf, de senaste veckornas debatt om en förändring av hyressättningssystemet. Den svenska bostadsmarknaden har länge karaktäriserats av kollektiva förhandlingar och en stark organisering för både hyresgäster och fastighetsägare, ett system som växte fram under mellankrigstiden. Systemets förutsättningar har dock förändrats sedan 1990-talets omstöpning av bostadsmarknaden. Det nya förslaget skulle medföra ytterligare steg i den riktningen, och innebära en ändrad roll för hyresgäströrelsen.

OBS. Texten skrevs före dagens regeringskris.  

Politiken är en föränderlig sak, så även bostadspolitiken. Den svenska hyressättningsmodellen har under en lång tid utgått från att både hyresgästerna och fastighetsägarna har starka organisationer. Detta har kommit av den internationellt sett väldigt starka svenska hyresgäströrelsen vilken i sin tur har kommit av den starka ställning som både arbetarrörelsen och hyresboendet historiskt sett har haft i Sverige. När det nu verkar som om det kan bli socialdemokraternas uppgift att få igenom ett förslag som bryter med den ordning som man själva har varit högst delaktiga i att etablera så kan det vara på sin plats med en historisk återblick och kommentar. I skrivande stund är det fullt möjligt att den sittande regeringen kommer att falla långt innan något faktiskt förslag är presenterat, men bara det faktum att socialdemokratin har hamnat i det läge man befinner sig i är högst intressant i ett historiskt perspektiv.

Den nya utredningen gällande ”Fri hyressättning i nyproduktion”, vars betänkande (SOU 2021:50) presenterades den 4:e juni i år, kan vid en första anblick ses som bara ett ytterligare led i den liberalisering av bostadsmarknaden som pågått i flera decennier. Detta har skett parallellt med en utveckling där det offentligas aktiva roll och ägande på bostadsmarknaden har minskat. Men skulle ett förslag presenteras och genomföras, vilket det i och med januariöverenskommelsen finns starka skäl att tro att en ostörd regering faktiskt skulle göra, så innebär den något mer, nämligen en ganska ensidig maktförskjutning till nackdel för en till socialdemokratin närstående partsorganisation.

Justitie- och migrationsminister Morgan Johanssons digitala pressträff[1] i samband med mottagandet av utredningen var politiskt sett nästan mer intressant än själva betänkandet. Johansson ägnade sig åt en tjugo minuter lång brasklapp kring socialdemokratins aktiva roll i brottet med det system som man själva under 1900-talet hade byggt upp. Han menade i princip att lagändringen var ett pris som måste betalas för det som verkligen spelade roll i bostadspolitiken: investeringsstödet till nyproduktion av bostäder. De positiva punkter som Johansson lyfte var i huvudsak att systemet med förhandlade hyror i nyproduktion (s.k. presumtionshyror) skulle bestå och att hyrorna i det nya ”fritt hyressatta” beståndet inte i normalfall skulle höjas mer än KPI. Inte ens på hundra år skulle det nya systemet tränga ut det gamla, menade Johansson.

Själva kärnan i det hela, att hyran i vissa delar av beståndet ska sättas utanför förhandlingssystemet och att detta i sin tur ska öka nyproduktionen, argumenterade Johansson egentligen inte alls för. Fri hyressättning var helt enkelt ett jävla skit, men man hade ju baxat det ända dit. Även om det möjligtvis stämmer som justitie- och migrationsminister Morgan Johansson säger: att ett eventuellt förslag baserat på det betänkande som har presenteras inte kommer att få särskilt stora omedelbara konsekvenser, så innebär det att den generella bostadspolitiska modell som tidigare har kännetecknat Sverige och som redan är sargad av tidigare bostadspolitiska beslut kommer att få sig ytterligare ett par hugg. För att ta ett exempel: Om den till lägenhet ombyggda affärslokalen i markplan får en annan hyressättning än andra lägenheter i fastigheten så ökar det så klart benägenheten att argumentera för en allmän förändring. Dessutom är ju själva tanken att reformen ska leda till ett ökande av byggandet med olika modeller för olika delar av beståndet. Att genomföra en reform som man samtidigt försöker begränsa så mycket som möjligt är ju i sig intressant maktpolitik. Risken finns dock att om detta skulle fungera så skulle någon inom en inte alltför avlägsen framtid ha möjlighet att hävda att sådana hinder måste undanröjas för att den nya lagen ska få avsedd effekt.

Kanske faller nu den fria hyressättningen och även regeringen efter att Vänsterpartiet, som har svalt mycket under den här mandatperioden, till sist har fått nog. Men det är mycket möjligt att utredningen och frågan dyker upp igen. Att Sverigedemokraterna nu har tagit ställning för bruksvärdesmodellen kanske kan försvåra en mer omfattande avveckling, men klart är att om ett förslag likt det som nu orsakar så mycket politisk turbulens blir verklighet kommer en del av beståndet att ställas utanför de kollektiva förhandlingarna. Detta skulle innebära ett tydligt brott med den ordning på hyresmarknaden som började ta form under 1930-talet och sedan kom att etableras under den sista tredjedelen av 1900-talet: nämligen de kollektivt förhandlade hyrorna.

Bostadsfrågan är en politisk fråga som historiskt sett har kommit och gått i den politiska debatten. En underavdelning har varit hyresfrågan, som alltid har haft en viss särskild dynamik eftersom det så tydligt handlar om två parter, hyresgäst och hyresvärd, som givetvis har en del gemensamma intressen i frågan, men samtidigt en uppenbar intressekonflikt vad gäller t.ex. hyresvillkor och hyrans storlek.  Hyresboendet är i sig ett gammalt fenomen. Det förekom t.ex. i det antika Rom där bland andra många senatorer tjänade stora summor som hyresvärdar. Hyresboendets nutida utbredning i Europa skedde dock framför allt under 1800-talets urbanisering. Industrialiseringen innebar en massiv inflyttning till tätorter, och inte minst i de framväxande storstäderna ökade andelen som bodde i hyreslägenheter. Även om arbetarbostäder knutna till arbetsplatsen var vanliga i bruksorterna och även i viss mån i städerna så kom ett stort antal arbetare och andra att hyra sin bostad på den öppna marknaden.

Hyresförhållandet tycks dock inte ha varit friktionsfritt, varken i det gamla Rom eller i det sena 1800-talets Sverige. Vräkningar och nattliga flyttar strax innan hyran skulle betalas förekom och det hände att konflikter kring hyresboendet ledde till fysiska konfrontationer. Kollektivt hyresstrejkande tycks sporadiskt ha förekommit, och så tidigt som 1875 förekom i Sverige försök att organisera hyresgäster i en gemensam förening. Hyresgästföreningarna fanns med som återkommande projekt i städerna under folkrörelsernas tidigaste år, men det var inte förrän under mellankrigstiden som hyresgästernas organisationer blev ett bestående fenomen. En våg av nybildade hyresgästföreningar sköljde över hyresmarknaden under den korta hyresregleringsperioden som varade mellan 1917 och 1923. Lagen, som kom av världskrigets bostadskris, gällde inte hela beståndet men för första gången fanns besittningsskydd och hyresbegränsning på den svenska hyresmarknaden. Inte minst kom perioden att inspirera framtida bostadspolitiska krav. Under 1923 bildades Hyresgästernas Riksförbund, den organisation som skulle komma att samla de flesta hyresgästföreningar och som vi idag känner som Hyresgästföreningen. Utvecklingen i Sverige var knappast unik, runt om i Europa och i Amerika bildades under samma tid på många håll olika hyresgästorganisationer för att lyfta fram kollektiva intressen.

Medan Hyresgästernas Riksförbund i Sverige ägnade sig åt politiskt påverkansarbete med främsta syfte att åstadkomma en ny hyreslag med skyddande bestämmelser för hyresgästerna, skedde initiativ bland lokala hyresgästföreningar som drev lokalpolitiska frågor, ordnade sociala verksamheter och initierade olika kooperativa projekt. HSB växte fram som hyresgäströrelsens andra gren och även om förhållandet mellan hyresgäst- och HSB-föreningarna inte alltid var friktionsfritt så tjänade man mycket på varandras mobilisering och ekonomiska resurser. Successivt började även hyresgästföreningarna att direkt utmana fastighetsägarna, och för att stoppa vräkningar och hyreshöjningar initierade man kollektiva aktioner. Det man ägnade sig åt var bland annat hyresstrejker, blockader och massuppsägningar. Dessa hyreskonflikter blev särskilt omfattande i Göteborg under de så kallade hyressänkningsaktioner som påbörjades i början av 1930-talet och som pågick i stor skala fram till den så kallade Olskrokenkonflikten 1936–1937, som visserligen kan sägas ha vunnits av hyresgästorganisationerna men som ändå markerade slutet för den mer direkt offensiva perioden i hyresgäströrelsens historia.

Mellankrigstidens kollektiva hyreskonflikter innebar framför allt att ett partsförhållande etablerades på hyresmarknaden, där fastighetsägareföreningarna, som i många fall hade funnits sedan 1800-talets sista decennier, stöptes om till mer renodlade partsorganisationer. Successivt växte rutiner för halvformella förhandlingar och mer fastlagda förhandlingsordningar fram och både fastighets- och hyresgästföreningar kom att ställa allt större krav på rättning i leden och centraliserade förhandlingar. Inom hyresgäströrelsen var konflikten påtaglig mellan de som önskade lokalt inflytande och mobilisering och de som menade att en centralisering var nödvändig. Den konflikten har nog egentligen aldrig lösts utan den har istället dykt upp vid olika tillfällen i rörelsens historia, vilket inte minst har märkts under de senaste årens konflikter och inte minst vid uteslutningen av Hyresgästföreningens regionordförande i Västra Sverige.

Mot slutet av 1930-talet avtog de kollektiva konflikterna och i 1939 års hyreslag antogs det att hyresgästernas organisationer nu var så pass starka att hyresmarknadens organisationer själva skulle kunna göra upp om förhållandena. Dessutom räknade man med att statens ökade intresse för bostadsproduktion skulle förbättra hyresgästernas ställning ytterligare. Hyresgäströrelsens politiska krav på besittningsskydd och hyrestak hörsammades inte, utan istället tycktes man vara på väg mot en lösning av Saltsjöbadsmodell, d.v.s. utan direkt statlig inblandning. Emellertid kom det andra världskriget i vägen och 1942 tillkom en hyresreglering som, likt regleringarna på många andra varor, var tänkt att vara tillfällig. Den kom dock att bestå i flera decennier. Ett direkt besittningsskydd infördes och även ett system för hyreskontroll där partsorganisationerna fick platser som representanter i lokala hyresnämnder och den centrala tillsynsmyndigheten Statens Hyresråd. Som statsvetaren Bo Bengtsson har påpekat så innebar detta att partsorganisationerna, även om de inte förde regelrätta förhandlingar, hade täta kontakter och möjligheter till de facto förhandlingar och överenskommelser. Det system med bruksvärdeshyra och kollektiva förhandlingar som från 1968 kom att ersätta hyresregleringen utarbetades också i relativt samförstånd mellan fastighetsägarnas och hyresgästernas organisationer.[2]

Samtidigt hade också bostadsmarknaden förändrats. Det statliga och kommunala engagemanget i bostadsbyggandet ökade massivt och en stor kommunal produktion av allmännyttiga hyreslägenheter tog fart, samtidigt som även bostadsrätter och villor ökade i antal. Flera ”rörelseanknutna” organisationer som HSB, Riksbyggen, Byggnads och BPA var direkt involverade i produktionen. Man bör alltså, med tanke på Morgan Johanssons uttalade prioriteringar, minnas att Hyresgästföreningen varken har varit eller är den enda bostadsorganisationen med kopplingar till socialdemokratin och att man även här historiskt har behövt väga olika intressen mot varandra. Hyresgästernas organiserade inflytande var ett verktyg, ett annat var byggandet och dessa fick man dessutom väga mot sysselsättningen och konjunkturpolitiken. Intressant nog gav Johansson under den tidigare nämnda pressträffen uttryck för en förhoppning att de allmännyttiga bolagen, som var de som en gång började att kollektivt förhandla hyran med hyresgästföreningarna, skulle komma att fortsätta göra detta även i sin nyproduktion.

Statens avtagande inblandning i bostadsproduktionen från 1990-talet förändrade givetvis spelplanen, och likt många av arbetarrörelsens organisationer har Hyresgästföreningen ofta fått inta en defensiv position. Man har dock lyckats upprätthålla ett, inte minst i internationellt perspektiv, anmärkningsvärt högt antal medlemmar och ett starkt inflytande. Förmodligen skulle man, även om de kollektiva förhandlingarna på sikt avskaffades i hela beståndet, kunna leva kvar som en konsumentorganisation som företrädde hyresgästerna i individuella förhandlingar och tvister. En ”ökad efterfrågan från hyresgäster angående biträde i de enskilda hyresförhandlingarna” står också med i konsekvensbeskrivningen i det tidigare nämnda betänkandet.[3] Ett system där hyreshöjningar och hyressänkningar ska prövas individuellt utifrån skiftande hyresnivåer kan mycket väl komma att inbjuda till sådana.

Det som står på spel är istället på sikt Hyresgästföreningens roll som förhandlande partsorganisation, kanske särskilt vad gäller det växande privatägda beståndet. Här måste man minnas att det normala under de flesta av de år då hyresgästföreningarna först växte fram var ”individuella förhandlingar” om hyresvillkor och hyra där hyresgästerna ofta förhandlade bort en del av de få lagliga skydd som de hade. De kollektiva förhandlingarna kom till av att hyresgästerna, på ett väldigt lokalt och direkt sätt, gick samman och direkt krävde ett kollektivt inflytande genom sina hyresgästföreningar. Detta förändrade hyresförhållandet och innebar en maktförskjutning som senare politiska reformer utgick ifrån. Men detta skedde också under en period när arbetarrörelsen som helhet, särskilt i Sverige, var på frammarsch, vilket knappast kan sägas om dagens läge. Om politiskt spel eller rörelsemobilisering kan stoppa förslaget och/eller framtida förslag i samma riktning återstår att se, men klart är att den som vill förstå dagens hyresmarknad bör se till historien. Det finns också all anledning för historiker att i högre grad än vad som hittills har varit fallet göra just det.

Hannes Rolf,

Historiker vid Institutet för bostads- och urbanforskning, Uppsala Universitet

Referenser och lästips

Baheru, Haymanot. Hyressättning – Prisets reglering vid bostadshyra. Jure, Stockholm 2020

Bengtsson, Bo. Sverige – kommunal allmännytta och korporativa särintressenur Bengtsson,

Bo (red.). Varför så olika? Nordisk bostadspolitik i jämförande historiskt ljus. Égalité, Malmö 2013, s.119–194

Hobsbawm, Eric. ”Labour in the Great City” ur New Left Review, 1987

Ivarsson, Michael & Tengling, Ulla. Ett hem i folkhemmet – berättelsen om en levande folkrörelse. Hyresgästernas Riksförbund, Stockholm 1988

Nylander, Ola. Svensk Bostad 1850–2000. Studentlitteratur, Lund 2013

Rolf, Hannes. En fackförening för hemmen: Kollektiv mobilisering, hyresgästorganisering och maktkamp på hyresmarknaden i Stockholm och Göteborg 1875–1942. Ersta Sköndal Bräcke högskola, Stockholm 2020

SOU 2021:50 Fri hyressättning vid nyproduktion av bostäder

Strömberg, Thord. ”Historien om bostadsmarknadens politisering. Socialdemokraterna och bostadsfrågan” ur Misgeld, Klaus; Molin, Karl & Åmark, Klas (red.), Socialdemokratins samhälle. SAP och Sverige under 100 år. Tiden, Stockholm 1989

Wallengren, Hans. Hyresvärlden – maktrelationer på hyresmarknaden i Malmö ca. 1880–1925. Mendocino, Ystad 1994


[1] https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2021/06/digital-presstraff-med-morgan-johansson/ (Hämtad 2021-06-11)

[2] Se Bengtsson, Bo. Sverige – kommunal allmännytta och korporativa särintressen, ur Bengtsson, Bo (red.). Varför så olika? Nordisk bostadspolitik i jämförande historiskt ljus. Égalité, Malmö 2013, s.119-194

[3] SOU 2021:50 s. 363

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s