Hur fattigt var Fattigsverige?

Dagens svenska samhälle är byggt på berättelser om det förflutna, vi kan kalla dem skapelsemyter. Under pandemin har detta blivit tydligt då den svenska förvaltningsmodellen med rötter i 1600-talet har kommit att ges som förklaring till landets pandemihantering. Under vintern kommer Den arga historikern att ta upp ett antal av dessa skapelsemyter. Först ut är Jakob Molinder som tittar närmare på idén om Fattigsverige. Var det misären som drev svenskar att emigrera till Amerika? Hur stort var armodet före Gripenstedt liberala reformer och arbetarrörelsens organiserade kamp?

Berättelsen om nationen som under loppet av några generationer gick från ett påvert och eländigt land till ett modernt välfärdssamhälle finns som en stark underström i svensk historieskrivning. I sin avhandling om fattigvårdens former och understödstagare i Skellefteå under 1800-talet citerar Elisabet Lindberg dåvarande statsministern Göran Perssons nyårstal från 1999:

”Vårt land har under seklet vuxit från det gamla Fattigsverige till en modern välfärdsstat präglad av socialt och internationellt ansvarstagande. Dagens aktiva generationer känner stor tacksamhet mot de generationer som varit med och byggt landet (s. 13). ”

Lindberg beskriver hur begreppet Fattigsverige har kommit att bli ett etablerat sätt att beskriva 1800-talets och det tidiga 1900-talets svenska samhälle. I både politisk retorik och  gängse språkbruk har det blivit en självklar metafor. Hon menar också att även om uttrycket ofta används som om betydelsen vore självklar, så definieras det väldigt sällan vad som faktiskt avses. Det har istället blivit en allmän term för att beskriva ett gement samhälle, karaktäriserat av armod och misär.

Nära förbundet med idén om det gamla Sverige som ett fattigsamhälle är narrativet om vårt lands ekonomiska utveckling. Det anges ofta att Sverige gick från att vara ett av Europas fattigaste länder till ett av de rikaste under en hundraårsperiod. Ekonomhistorikern Lars G Sandberg har t.ex. i en inflytelserik tolkning av Sveriges ekonomiska tillväxt beskrivit landet vid 1800-talets mitt som en ”Impoverished Sophisticate” (min kursivering). Med det menade han att landet, trots att det var mycket fattigt, hade en välutvecklad statlig byråkrati.[1]   

Men hur fattigt var egentligen Sverige i slutet av 1800-talet? Det är naturligtvis en mycket mångbottnad fråga, som rymmer inte bara ovissheten om hur det faktiskt stod till med folkets materiella levnadsvillkor utan också mer svårfångade psykologiska aspekter av människors liv. Men med tanke på hur stark den mentala bilden av Fattigsverige är kan det vara intressant att titta lite närmare på hur det faktiskt stod till. Vilket resultatet blir beror förstås också på med vad man jämför. Få skulle förneka förekomsten av en stor materiell förbättring sedan 1800-talet.[2] Men en mer rättvis jämförelse är att granska hur Sverige stod sig i jämförelse med andra länder vid samma tid. Ger det skäl för epitetet Fattigsverige?

En vanligt förekommande metod för att ta mått på historiska ekonomier är att jämföra nivåer av BNP per capita. BNP fångar värdet av alla varor och tjänster som produceras i ett land. Den totala summan divideras därefter med storleken på befolkningen för att få ett mått på hur mycket ekonomiska resurser som är tillgängliga per person. 

Från 1860-talet och framåt finns det för första gången skattningar för ett större antal länder. Hur rikt var Sverige vid den tiden? Den vänstra panelen i figuren nedan visar BNP per capita i de europeiska länder för vilka det finns statistiska uppskattningar. Länderna är placerade i ordning efter deras ekonomiska ställning. Det rikaste landet Storbritannien först, och det allra fattigaste, Albanien, sist.

Som framgår av bilden låg Sverige en bra bit ned på den listan. Närmare bestämt på plats 13, mellan Spanien och Grekland, och strax efter Norge. Avståndet till ledaren Storbritannien var stort. Sveriges BNP per capita var inte ens hälften så hög. Men samtidigt som figuren inte visar på något stort svenskt framsteg vid den här tiden, ger den inte heller direkt skäl till påståendet om Sverige som Europas fattigaste land. Ett antal länder hade lägre BNP per capita. Till det ska läggas att det också saknas ett antal länder i jämförelsen, bland annat stora delar av Östeuropa och Balkan.

BNP per capita och genomsnittliga länger i Europeiska länder kring år 1860.
Källa: BNP per capita från Bolt and Van Zanden (2014) och längder från Clio Infra: https://clio-infra.eu/Indicators/Height.

Men det finns också avigsidor med BNP per capita som mätare av levnadsstandard. För det första ställer måttet väldigt höga krav på tillgång till statistik över produktion och konsumtion, något som inte alltid är det lättaste att frambringa för samhällen på 1800-talet. Av den anledningen är det också många länder som saknar historiska serier, och resultaten för de som finns omgärdas av stora osäkerheter. Det finns också andra, mer konceptuella problem. BNP per capita är endast ett indirekt mått på det vi vanligtvis lägger i begreppet materiell välfärd, där tanken är att om samhället blir rikare i termer av BNP per capita så har människor också råd att köpa bättre mat och lägga mer pengar på sjukvård. 

Men det finns alternativa sätt att uppmäta levnadsnivå på. Ett mätinstrument som kan vara att föredra om vi är intresserade av hur människor hade det ställt är att undersöka befolkningens kroppslängd. Inom forskningen har kroppslig längd kommit att bli ett vanligt förekommande mått på materiell standard i historiska samhällen och det finns flera anledningar till det. En individs längd i vuxen ålder är starkt kopplat till hur näringsrik dieten är. Längden avspeglar också i vilken mån en person utsatts för olika sjukdomar, särskilt under spädbarnstiden, och blir på så sätt ett mått på hälsa i allmänt.

Kunskap om genomsnittlig längd kommer i de flesta fallen från inskrivningen av soldater. I arméer som byggde på värnplikt togs rekryter ut från hela befolkningen och materialet speglar därför förhållandet för breda befolkningslager. Eftersom information om längder i regel är lättare att samla in och bearbeta finns också beräkningar för ett större antal länder än vad som är fallet med BNP per capita.

Den högra panelen i figuren visar hur Sverige stod sig jämfört med andra europeiska länder kring 1860 när vi ser till genomsnittlig längd. Läget ser då ganska annorlunda ut. Tillsammans med norrmännen var svenskarna de längsta i hela Europa, före både britter, holländare och tyskar. Faktum är att det skilde nästan tre centimeter i genomsnittlig längd mellan Sverige och Storbritannien – Europas rikaste land mätt i BNP per capita.Sett från detta perspektiv förefaller det därför som att svenskarna hade tillgång till bättre näring och var friskare än invånarna i de flesta andra länder. Att invånarna i Sverige hade relativt god hälsa bekräftas också om vi studerar spädbarnsdödligheten vid ungefär samma tid. Bland alla länder i världen med tillgänglig statistik, var spädbarnsdödligheten lägst i Sverige och Danmark med ca 140 döda per tusen. Lägre än i Storbritannien, USA och Frankrike, och mer än hälften av nivån i det som senare skulle bli Tyskland.[3]

BNP per capita å ena sidan, och genomsnittlig längd å den andra, ger med andra ord ganska olika bild av Sveriges relativa ställning. Men finns det något bredare mått som försöker fånga flera aspekter samtidigt? Som ett genmäle till upplevda begränsningar i BNP-måttet när det kommer till att mäta människors välfärd har FN konstruerat det så kallade ”Human Development Index” (HDI). Indexet har som målsättning att fånga en bredare definition av mänskligt välbefinnande. Det inbegriper tre beståndsdelar: 1) ekonomisk ställning, mätt som BNP per capita, 2) hälsa, beräknat med förväntad medellivslängd, och 3) utbildning, uppskattat med antalet skolår. De tre komponenterna viktas sedan ihop till ett summeringsmått som gör det möjligt att jämföra länder med varandra men också att följa ett enskilt lands förändring över tid.   

Även om FN:s egna beräkningar av HDI endast omspänner de senaste 40 åren eller så, har det gjorts ett antal försök att skatta indexet också för historiska samhällen. Den senaste och mest omfattande uträkningen kommer från Prados de la Escosura vid Carlos III-universitet i Madrid. För det tidigaste året i hans beräkningar, 1870, hamnar Sverige på sjunde plats av totalt 103 länder, slagna i Europa endast av Norge, Danmark och Schweiz. Sverige presterar bättre än både Tyskland, Frankrike och Storbritannien.

Utifrån de olika mått på levnadsstandard som jag diskuterat här framstår alltså inte Sverige under andra halvan av 1800-talet som ett utpräglat fattigt land i jämförelse med andra europeiska länder vid samma tidpunkt. I termer av BNP per capita var Sverige visserligen en bra bit ned på listan, men inte det fattigaste landet. Och om vi breddar synen på levnadsstandard till att också inbegripa det som fångas genom att titta på genomsnittliga längder, spädbarnsdödlighet eller ett bredare index över människlig välfärd, framstår Sverige tvärtom som ett av de mer välmående i Europa, och till och med världen. Givet allt detta, hur kommer det sig att bilden av Sverige som ett historiskt sett fattigt land ändå är så stark?

Listan kan säkert göras lång, men jag skulle vilja peka på två saker. För det första tror jag att den stora Amerikaemigrationen har haft betydelse för historieskrivningen. Tillsammans med Norge var Sverige det land där störst andel av befolkningen emigrerade. Mellan 1860 och 1920 flyttade nästan en tredjedel av befolkningen. Det är en naturlig tankefigur att svenskarna övergav fattigdomen i hemlandet för att söka lyckan i Amerika. Det man likväl ska komma ihåg är att den ekonomiska vinsten av att emigrera främst styrdes av den relativa spännvidden mellan Sverige och USA, som vid den här tiden var det rikaste landet i världen. Det kunde därför ha lönat sig väl för svenskarna att emigrera, trots att förhållandena här hemma var relativt goda i ett europeiskt perspektiv. Det fanns såklart också flera andra skäl att utvandra än de rent ekonomiska. Politisk och religiös frihet kunde vara anledningar i sig. Dessutom visar forskningen att den transatlantiska emigrationen från ett land förutsatte en viss grad av ekonomisk standard för att den över huvud taget skulle ta fart. Det var förenat med ganska stora kostnader att ta steget över till det nya landet. I länder som var för fattiga fanns inte resurser nog att finansiera resan.[4]

Ett annat tema av betydelse för bilden är sannolikt den stora politiska och ekonomiska ojämlikheten i Sverige i slutet av 1800-talet. Även om det är svårt att jämföra den ekonomiska fördelningen så långt tillbaka i tiden så tyder det mesta på att Sverige i många avseenden var minst lika ojämlikt som andra länder.[5] Ekonomhistorikern Erik Bengtsson har också visat på det svenska politiska systemets konservatism. I Storbritannien och Tyskland, för att inte säga våra grannländer Norge och Danmark, utsträcktes rösträtten till en betydligt större andel av de vuxna männen. I Sverige viktades rösträtten efter inkomst och förmögenhet, och företag hade rösträtt i kommunerna. På vissa platser kunde ett enskilt företag ha egen majoritet. Den politiska ojämlikheten reflekterades också i statens klasskaraktär, där högre poster dominerades av adeln och de statliga utgifterna lades på försvaret.[6]  

Intressant nog har både den politiska vänstern och högern sina egna skäl för att överdramatisera hur fattigt Sverige var i slutet av 1800-talet. För vänstern är det förknippat med berättelsen om landets resa från fattigt och orättvist samhälle till modern välfärdsstat: ”från mörkret stiga vi mot ljuset” som strofen ljuder i arbetarrörelsens hymn. För högern handlar det istället om att lyfta fram betydelsen av de reformer som genomfördes inte minst på 1860-talet under den liberale finansministern August Gripenstedt. Före näringsfriheten och frihandeln var Sverige urfattigt och underutvecklat, men de liberala reformerna släppte loss den underliggande skaparkraften hos de undertryckta svenskarna.[7]  

Men oavsett hur starka dessa föreställningar är finns det ingen anledning för oss historiker eller andra att okritiskt föra dem vidare. Bättre då att försöka teckna en så rättvisande bild som möjligt av det svenska samhället i det förflutna, och söka skildra historiska levnadsförhållanden i alla dess komplexa dimensioner.  

Litteratur som refereras i texten

Abouharb, M. R., & Kimball, A. L. (2007). A new dataset on infant mortality rates, 1816—2002. Journal of Peace Research, 44(6), 743-754.

Bengtsson, E. (2019). The swedish sonderweg in question: democratization and inequality in comparative perspective, c. 1750–1920. Past & Present, 244(1), 123-161.

Bengtsson, E. (2020). Världens jämlikaste land? Lund: Arkiv förlag.

Bengtsson, E., Missiaia, A., Olsson, M., & Svensson, P. (2018). Wealth inequality in Sweden, 1750–1900. The Economic History Review, 71(3), 772-794.

Bolt, J., & Van Zanden, J. L. (2014). The M addison P roject: collaborative research on historical national accounts. The Economic history review, 67(3), 627-651.

Ericsson, J., & Molinder, J. (2020). Economic Growth and the Development of Real Wages: Swedish Construction Workers’ Wages in Comparative Perspective, 1831–1900. The Journal of Economic History80(3), 813-852.

Hatton, T.J. & Williamson, J.G. (1998). The age of mass migration: causes and economic impact. New York: Oxford University Press.

Lindberg (2005) I fattiga omständigheter: Fattigvårdens former och understödstagare i Skellefteå socken under 1800-talet

O’Rourke, K. H., & Williamson, J. G. (1995). Open economy forces and late nineteenth century Swedish catch-up. A quantitative accounting. Scandinavian Economic History Review43(2), 171-203.

Prados de la Escosura, L. (2015). World human development: 1870–2007. Review of Income and Wealth, 61(2), 220-247.

Roine, J., & Waldenström, D. (2008). The evolution of top incomes in an egalitarian society: Sweden, 1903–2004. Journal of public economics, 92(1-2), 366-387.

Sandberg, L. G. (1979). The case of the impoverished sophisticate: human capital and Swedish economic growth before World War I. Journal of Economic History, 225-241.


[1] Sandberg skriver i artikeln: ”From being one of the very poorest countries in Europe in the middle of the nineteenth century, Sweden has been transformed into the richest (s. 225).”. Se också Södersten, B [1997], ”Inledning: svensk ekonomi inför år 2000”, i Södersten, Bo (red.) Marknad och politik, SNS förlag, Stockholm, för en liknande argumentation.

[2] Se tidigare inlägg här på Den arga historikern om detta.

[3] Data kommer från Abouharb, M. R., & Kimball, A. L. (2007). A new dataset on infant mortality rates, 1816—2002. Journal of Peace Research, 44(6), 743-754.

[4] Detta har bland annat påpekats i det italienska fallet. Emigrationen från Italien kom igång ganska sent med nådde sen mycket höga nivåer. Det förklaras med att människor till en början helt enkelt var för fattiga för att finansiera överresan, trots att den ekonomiska vinsten var betydande. Se Hatton, T.J. & Williamson, J.G. (1998). The age of mass migration: causes and economic impact. New York: Oxford University Press.

[5] Fördelningen av förmögenheter var lika ojämn i Sverige som i Frankrike och Storbritannien vid 1800-talets utgång; Andelen av inkomsterna som tillföll den rikaste procenten var lika hög som i andra länder. Se Bengtsson, E., Missiaia, A., Olsson, M., & Svensson, P. (2018). Wealth inequality in Sweden, 1750–1900. The Economic History Review, 71(3), 772-794. och Roine, J., & Waldenström, D. (2008). The evolution of top incomes in an egalitarian society: Sweden, 1903–2004. Journal of public economics, 92(1-2), 366-387. Om man däremot ser till fördelningen av inkomster för de som inte hörde till eliten så finns det indikationer på att ojämlikheten kan ha varit lägre i Sverige. Om man jämför svenska arbetarlöner i förhållande till BNP per capita så var de högre än de flesta andra länder runt sekelskiftet. Se t ex Ericsson, J., & Molinder, J. (2020). Economic Growth and the Development of Real Wages: Swedish Construction Workers’ Wages in Comparative Perspective, 1831–1900. The Journal of Economic History80(3), 813-852, och O’Rourke, K. H., & Williamson, J. G. (1995). Open economy forces and late nineteenth century Swedish catch-up. A quantitative accounting. Scandinavian Economic History Review43(2), 171-203.

[6] Se Bengtsson, E. (2020). Världens jämlikaste land? Lund: Arkiv förlag, och Bengtsson, E. (2019). The swedish sonderweg in question: democratization and inequality in comparative perspective, c. 1750–1920. Past & Present, 244(1), 123-161.

[7] Baksidestexten till Per T Ohlssons biografi över Gripenstedt ”100 år av tillväxt: Johan August Gripenstedt och den liberala revolutionen” utgiven på Timbro förlag anger t.ex. följande: ”Han förverkligade frihandeln, finansierade järnvägarna, avvecklade stånden och skråna och slog vakt om freden. Han förespråkade en pragmatisk “medelväg” i politiken och hävdade att det fattiga Sverige skulle bli ett av världens rikaste länder.”

Vad fan är hög standard? Priser och levnadsnivå idag och igår

Det rådande läget i världsekonomin får många att oroa sig för hur deras personliga ekonomi ska påverkas. Kommer jag ha råd med de saker som jag vant mig vid? För att förstå utvecklingen av människors levnadsnivå, både idag och i historisk tid, lutar sig forskningen mot beräkningar av löner och inkomster i reala termer; Hur mycket mer eller mindre kan en person köpa av varor och tjänster idag jämfört med igår?

Alla uppskattningar av levnadsstandardens utveckling mellan två tidpunkter fordrar två ingångsvärden. För det första en uppskattning av personers inkomst så som den gällde vid respektive tillfälle. För det andra en värdering av hur den allmänna prisnivån förändrats under samma tidsrymd. Med andra ord: hur hög har inflationen varit? Om inkomsten i kronor räknat har gått upp men priset på de saker som en person konsumerar stigit ännu mer, då har levnadsstandarden i själva verket sjunkit. Men hur vet vi egentligen hur prisnivån har förändrats? Och vad menas egentligen med ”allmän” i detta sammanhang?

Idag beräknas prisnivån med hjälp av det som kallas KPI, eller konsumentprisindex. Det är en uppskattning av priserna på en uppsättning varor som köps och konsumeras av en tilltänkt genomsnittlig medborgare i Sverige. Ansvaret för att ta fram dessa siffror ligger hos Statistiska Centralbyrån (SCB). Så här ser till exempel varukorgen som de använder ut för år 2020:

HuvudgruppAndel
Livsmedel och alkoholfria drycker14%
Alkoholhaltiga drycker och tobak4%
Kläder och skor5%
Boende24%
Inventarier och hushållsvaror6%
Hälso- och sjukvård3%
Transport13%
Post och telekommunikationer4%
Rekreation och kultur12%
Utbildning0%
Restauranger och logi8%
Diverse varor och tjänster7%

SCB uppskattar fördelningen av konsumtionen på olika huvudgrupper genom att observera svenskarnas faktiska konsumtion under det gånga året. Inom varje huvudkategori gömmer sig i sin tur ett antal faktiska varor och tjänster. För att uppskatta hur den allmänna prisnivån förändrats mellan två tidsperioder följer SCB kostnaden för dessa varor, och de viktas ihop med hjälp av proportionerna i tabellen.  

Varukorgen är med andra ord tänkt att representera hur de flesta människors konsumtion ser ut. Men för vem ser fördelningen egentligen ut på exakt detta sätt? En nykterist lägger till exempel inte fyra procent av sin inkomst på alkohol och tobak. En rik person spenderar sannolikt en högre andel av sin inkomst på restaurangbesök och upplevelser och en låginkomsttagare lägger mer på livets nödtorft. Någon som bor på landsbygden spenderar oftast mer på transporter under det att en storstadsbo måste lägga en större andel av sina pengar på sin bostad.

Från detta följer att den utveckling av prisindex som räknas fram av SCB inte är en korrekt beskrivning av någon enskild persons faktiska levnadsomkostnader. När prisutvecklingen skiljer sig kraftigt åt mellan olika typer av varor blir den allmänna prisutvecklingen en ganska dålig indikator över levnadskostnaden för varje enskild person. I så måtto är den är endast en approximation. Ett konkret exempel kan vara bostadsprisutvecklingen. I Stockholm lägger en person i regel en större andel av sin inkomst på sin bostad, och denna post väger därmed tyngre i budgeten än vad den gör för den genomsnittlige svensken. Samtidigt har priserna på bostäder stigit mycket snabbare i huvudstaden än i landet som helhet. Båda ingångsvärdena, hur bostadsposten viktas i korgen och hur priserna utvecklas, blir därför missvisande.    

Mot bakgrund av de svårigheter som är förenade med att uppskatta levnadsnivåns förändring idag, är det inte förvånande att det har varit föremål för meningsutbyte också inom den historiska forskningen. Ett exempel på hur något så torrt som prisindex kan bli akademiskt sprängstoff är debatten om arbetarklassens levnadsstandard under den industriella revolutionen i Storbritannien, det som gått under namnet ”the real wage debate”. Redan Friedrich Engels i ”The Condition of the Working Class in England” från år 1845 pekade på frånvaron av reala förbättringar för arbetarklassen breda lager, trots en kraftig urbanisering och stegring av arbetsproduktiviteten under de närmast föregående årtiondena. Allt sedan dess har debatten fortgått mellan ”pessimister” och ”optimister”.

Ett vägskäl i debatten kom 1983 när Jeffrey Williamson och Peter Lindert publicerade en studie där de ansåg sig bestyrka optimisternas tolkning. Den menade att de reala lönerna visserligen låg stilla under tiden före 1820, men att de därefter gick att se en tydlig stegring år för år. Deras bevis härrörde från nya löneserier som kombinerades med ett nytt prisindex. Bland annat tog de fram nya serier över priset på bomull från exportstatistiken och nya data på bostadskostnader, det senare hämtat från uthyrningen av ett antal stugor i Trenham. De reviderade också om de respektive varornas vikt i varukorgen på ett sätt som de menade bättre representerade en arbetares konsumtion.

Williamson och Linderts slutsatser kritiserades snart i en artikel av Nicholas Crafts. Han menade att andelen av konsumtionen som lades på kläder överskattats. Författarna kritiserades också för att ha använt exportpriset på bomull för att skatta prisutvecklingen på kläder, vilket lett till det underförstådda antagandet att människor endast konsumerade bomullsplagg. Något som inte var i överenstämmelse med verkligheten. Det visade sig att deras mer optimistiska bild till stor utsträckning drevs av detta antagande.

Den stora murbräckan mot Williamson och Linderts resultatet kom emellertid något senare. Charles Feinstein publicerade år 1998 en artikel som bestyrkte pessimisternas tolkning av förloppet. Han viktade om korgen på ett annorlunda sätt, och lät tyngden för bomullskläder vis-a-vi plagg tillverkade av ull och linne stiga i takt med hur den faktiska konsumtionen av dessa varor framskred. Han uppdaterade också serien över bostadskostnader. Även om de levnadsstandarden faktiskt steg något mellan 1780 och 1850 också med Feinsteins index, så var ökningen i de reala lönerna bara hälften så hög som tillväxten av BNP per capita under samma period.

Gregory Clark publicerade 2005 ytterligare en serie över reala löner, denna gång under en mycket lång tidsperiod: från 1209 till 2004. Han menade att Feinstein hade fel, och att löner i själva verket steg kraftigt under 1800-talet. Clarks slutsats kom som ett resultat av två faktum: 1) att hans serie över levnadsomkostnader steg långsammare och 2) att de reala lönerna i hans fall var lägre före år 1800 än vad som var fallet i Feinsteins serie, trots att slutpunkten i de två fallen var liknande, vilket på så sätt orsakade en starkare ökning i Clarks serie.

År 2007 kom Robert Allen ut med text som försökte balansera mellan Feinstein och Clark. Allen visade att skillnaden mellan det två kunde hänföras i lika delar till hur olika varor viktades och till utvecklingen av priserna på de ingående varorna. Från de två prisserierna tog Allen fram en egen serie som han menade var en förbättrad syntes av de två. Han ansåg att Clark underskattat hur stor andel av inkomsten som lades på kolhydrater, 27 procent i Clarks fall och 39 procent i Feinsteins index. Han accepterade å andra sidan flera av den förras nya prisserier som en förbättring. Allens nya index hamnade betydligt närmre Feinsteins än Clarks, och bekräftade därmed en pessimistisk tolkning av den industriella revolutionens inverkan på den brittiska arbetaklassens levnadsstandard. Nya inlägg i debatten har anlänt med jämna mellanrum, så det sista ordet är säkerligen inte sagt.

Ett annat tema inom den historiska levnadsstandardforskningen har varit att förstå skillnader i reala löner mellan länder. Denna diskussion tog ett språngsteg med en artikel av Robert Allen från 2001 där han jämförde löner för byggnadsarbetare i ett antal europeiska storstäder under en period från medeltiden till första världskriget.

Utöver det nya i att jämföra en grupp av arbetare som existerat i nästa alla länder och tider, och för vilka arbetsvillkoren dessutom var likartade överallt, var den stora nydaningen i Allens arbete att ta fram en metodik för att jämföra levnadsomkostnader på olika platser. Istället för att uttrycka förändringen av reallönerna i termer av ett index utvecklade Allen något som han kallade för en välfärdskvot (welfare ratio). Denna kvot uttrycker hur många varukorgar en arbetare i en viss stad vid en viss tidpunkt hade råd att konsumera. Han presenterade två varianter. En varukorg som var förenad med vad en person var i behov av att konsumera för att överhuvudtaget överleva, som på så sätt reflekterade ett existensminimum (subsistance basket). Och en korg som reflekterade den typ av konsumtion som en person eftersträvade om det kunde begagna sig mer än bara livets nödtorft. Allen kallade den för en varukorg förenad med respektabel konsumtion (respectability basket). Innehållet i de två korgarna återfinns i tabellen nedan.   

ExistensminimumRespektabel konsumtion
Kilo bröd182
Kilo spannmål170
Kilo ärtor2034
Kilo kött526
Liter öl182
Kg ost och smör310,4
Antal ägg52
Kilo tvål1,32,6
Meter linnetyg35
Kilo levande ljus1,32,6
Liter lampolja1,32,6
Bränsle (miljoner BTU)25
Hyra5% utöver övriga kostnader5% utöver övriga kostnader

Allen menade att en person som hade råd med en respektabel konsumtion främst konsumerade färdigt bröd som de köpte på marknaden, och att de åt mer animalier och drack mer öl än de som fick nöja sig med ett existensminimum. Allen antog vidare att en manlig arbetare jobbade 250 dagar om året och försörjde en familj med hustru och två minderåriga barn.

Allens beräkningar på basis av dessa antaganden visade att det skedde en divergens inom Europa under århundradena efter digerdöden. I östra och södra Europa föll reallönerna stadigt nedåt och träffade botten kring år 1800. I nordvästra Europa, i det här fallet representerat av London och Antwerpen, bibehölls däremot lönerna på en hög nivå. Allen har i andra arbeten pekat på de höga reallönerna i Storbritannien som en anledning till att mekaniseringen av fabriksproduktionen startade just där och då, och i förlängningen varför den industriella revolutionen ägde rum.

Alltsedan publiceringen av Allens studie har debatten fortgått om de antaganden som ligger bakom hans slutsatser. Jane Humphries har till exempel påpekat att Allens korgar i stort sett endast innehåller råvaror. Men för att uppnå en respektabel konsumtion krävs också att dessa varor förädlas inom hushållet. Hon har därför gett sig i kast med att värdera det arbete som hemmafruarna lade ned genom att ta mått på marknadspriset för husrum och mat vid tillfällen då detta sålts på en marknad. Slutsatsen är att Allen underskattat kostnaden för att upprätthålla en respektabel konsumtionsnivå och förringat hushållet och kvinnornas betydelse för att uppnå en levnadsstandard av högre mått.

Ett annat problem är att varorna och deras kvantiteter inte förändras över tid i Allens korgar. Det är enkelt att tänka sig varför detta skapar problem. I takt med att priserna förändras på olika varor påverkar det med all sannolikhet också hur människor väljer att prioritera mellan olika typer av konsumtion. Den relativa prisutvecklingen inverkar med andra ord också på korgens komposition. Ett exempel på när detta kan har betydelse är fallet med potatisens intåg i den europeiska dieten. Thor Berger har till exempel visat att om potatisen tas med vid beräkningen av Allens varukorg förändras bilden av levnadsstandardens utveckling i Sverige under första halvan av 1800-talet.[1]

Utmaningen i att uppskatta levnadsstandardens utveckling är egentligen inte annorlunda idag och för historisk tid. Samma problem kvarstår för dagens statistiker, trots tillgången till en uppsjö data på både priser och konsumtion. Anledningen är den att svårigheten i att skatta prisutvecklingen egentligen inte är en fråga om mer och bättre information, det är ett konceptuellt problem som härrör ur det faktum att alla varukorgar i själva verket endast är en approximation av verkligheten.[2] Oavsett om problemet ligger i att skatta den industriella revolutionens inverkan på arbetarklassens levnadsstandard eller hur Covid-19-pandemin påverkar dagens människor, kvarstår därför samma svårighet.

 

Verk som refereras i texten:

Berger, T. (2019). Adopting a new technology: potatoes and population growth in the periphery. The Economic History Review72(3), 869-896.

Clark, G. (2005). The condition of the working class in England, 1209–2004. Journal of Political Economy113(6), 1307-1340.

Gary, K. (2017). Constructing equality?: Women’s wages for physical labor, 1550-1759 (No. 158). Lund University, Department of Economic History.

Lindert, P. H., & Williamson, J. G. (1983). English workers’ living standards during the industrial revolution: a new look. The Economic History Review, 36(1), 1-25.

Crafts, N. F. (1985). English workers’ real wages during the industrial revolution: some remaining problems. The Journal of Economic History45(1), 139-144.

Lindert, P. H., & Williamson, J. G. (1985). English Workers’ Real Wages: Reply to Crafts. The Journal of Economic History45(1), 145-153.

Feinstein, C. H. (1998). Pessimism perpetuated: real wages and the standard of living in Britain during and after the industrial revolution. The Journal of Economic History58(3), 625-658.

Allen, R. C. (2001). The great divergence in European wages and prices from the Middle Ages to the First World War. Explorations in economic history38(4), 411-447.

Allen, R. C. (2007). Pessimism Preserved: Real Wages in the British Industrial Revolution. Working Paper. University of Oxford, Discussion paper series.


[1] Se Berger (2019). Kathryn Gary har också visat att för Sveriges del bör en del av köttkonsumtionen bytas ut mot saltad fisk (Gary, 2019).      

[2] På ekonomisk-historiska institutionen vid Stockholms Universitet bedrivs för tillfället ett projekt som bland annat studerar hur kvalitetsförändringar av varor påverkar beräkningen av inflation.   

Förändringens fart

Att den ekonomiska omvandlingen går i allt snabbare takt är en vanlig uppfattning. Men ser vi bakåt i historien så visar det sig inte vara så enkelt. Vid en första anblick kan det framstå som en befogad tanke. Teknologiska landvinningar inom artificiell intelligens, autonoma fordon och bioteknik spås snart medföra en omvandling av samhället utan motstycke. Profetian ger vid handen att tekniken kommer att utsätta allt större grupper för risken att deras jobb automatiseras eller försvinner iväg till andra länder.[i] Det finns också en oro för vilka konsekvenser det får för samhället i stort, att traditionella band bryts upp och människor inte längre känner igen sig. Framväxten av nya populistiska rörelser har också kopplats samman med teknologins destruktiva inverkan.[ii]

Denna bild kontrasterar emellertid bjärt mot den scenario som målas upp av de två amerikanska ekonomerna Robert Gordon och Tyler Cowen.[iii] De menar att vi snarare befinner oss i något som kan karakteriseras som en långsiktig ekonomisk stagnation (secular eller great stagnation). Sedan 1970-talet har den ekonomiska tillväxten, mätt som ökningen i producerat värde per arbetad timme, varit betydligt långsammare än vad den var under det sekel som föregick 1970-talet, både i USA och i Västeuropa. En av deras huvudpoänger är att vi lätt invaggas i tron att den utveckling vi sett de senaste åren, främst på informationsteknologin område, också speglar utvecklingen på ett bredare plan. Sanningen är att framåtskridandet för datorer och internet visserligen varit snabb och omstöpt vissa delar av näringslivet, men informationsteknologins betydelse för hela ekonomin har varit begränsad. Faktum är att den teknologiska utvecklingen inte har påverkat människors vardagsliv på samma sätt som den gjorde under perioden från det sena 1800-talet till omkring 1970, den tidsrymd som ekonom-historiker brukar hänvisa till som den andra industriella revolutionen.

Två genomgripande teknologier karaktäriserade den andra industriella revolutionen. Elektriciteten innebar att hem och fabriker kunde förses med ljus, värme och motorer. I förlängningen ledde det till en djupgående och vittförgrenad omställning av arbetet i jordbruket och på fabrikerna. Förbränningsmotorn lade grunden till en förändring av transporterna. Varor kunde fraktas direkt mellan producent och mottagare utan avlastning vid järnvägsstationer och hamnar. Människor kunde bosätta sig i förorter på långt avstånd från arbetet i centrum. Under perioden fram till 1970-talet byggde en strid ström av nya uppfinningar på den grund som lagts av dessa två landvinningar: rinnande vatten, kylskåp, TV, motorvägar, flygtransporter och stormarknader förändrade människors vardag.

Vi föreställer oss ofta att samhället var mer statiskt förr i tiden, att människor idag byter jobb och flyttar in till städerna i en allt högre takt. Men det är mer komplicerat än så. Låt oss börja med frågan om den regionala omflyttningen. Visst växer storstäderna mycket snabbt idag, men det förklaras i stor utsträckning av att migranter till Sverige föredrar att bosätta sig där, inte att människor flyttar från landsbygden in till städerna.[iv] Jämför det med det sena 1800-talets unga svenskar. Under en trettioårsperiod flyttade 18 procent från ett liv på landsbygden in till någon av de växande städerna. Detsamma kan sägas om flyttningarna mellan landets olika delar. Ekonomisk-historisk forskning har visat att arbetare flyttade dit lönerna och arbetsmöjligheterna var som störst. År 1900 var till exempel över 15 procent av landets befolkning födda i ett annat län än där de var bosatta. Mellan 1860 och 1920 emigrerade dessutom nästan en tredjedel av befolkningen till USA, var femte av dessa kom också tillbaka med nya intryck från andra sidan atlanten.[v]

Hur är det då med den ekonomiska omvandlingen? Det är visserligen svårt att jämföra 1800-talets arbetsmarknad med dagens. Men en enkel indikator på hur snabbt förändringen sker är hur sysselsättningen i olika sektorer förskjuts mellan två tidpunkter. Omställningen mätt på detta sätt gick som snabbast under efterkrigstiden, men har efter 1970-talet avtagit i intensitet.[vi] 

Den förändring i sociala omständigheter som en människa genomlevde under en livstid i mitten av den andra industriella revolutionen var därför med sannolikhet mer omvälvande än den som den moderna människan upplever idag. Förmodligen var miljöombytet i att gå från småbrukare eller statare till textilarbetare större än skiftet från kontorsbiträde till managementkonsult.  Faktum är att för en person från 1950-talet skulle ett modernt hem inte förefalla särdeles annorlunda. Visst har det skett mindre förbättringar, och vissa saker har kommit fler till del. Men elspis, rinnande vatten, TV och personbil fanns redan för 60 år sedan. Jämför det med om en person som levde på 1890-talet fick uppleva ett hem från 1950-talet.

Trots de förändringar som informationsteknologin medfört, har den på intet sätt lett till samma genomgripande förändring av vårt vardagsliv som tidigare generationer upplevt. Robert Gordon har illustrerat detta genom att ställa den provokativa frågan: Om du var tvungen att välja mellan att ha tillgång till vattentoalett eller din smartphone, vad skulle du då välja?   


[i] OCED har bland annat i en arbetsrapport bedömt att automatiseringen kan komma att påverka nästan hälften av alla jobb.

[ii] Frey mfl visar tex i en studie att i områden i USA där robotiseringen fått en större inverkan på sysselsättningen ökade stödet för Donald Trump i valet 2016.

[iii] Både Tyler Cowen och Robert Gordon har skrivit böcker på temat.

[iv] Statistiska centralbyrån har skrivit en bra sammanfattning.

[v] Siffran för andelen som flyttade från landsbygd till stad bygger på män som observeras i både 1880- och 1910 års folkräkning. Eftersom de bytte efternamn vid giftermål kan inte kvinnor enkelt följas på samma sätt, men där var andelen som migrerade till städerna ännu högre.

Det finns numera en rad ekonomisk-historiska studier kring drivkrafterna bakom den regional migrationen i Sverige i slutet av 1800- och början av 1900-talet. Christer Lundh har skrivit mycket på ämnet, bland annat en bra översiktsartikel.

För närvarande pågår också ett forskningsprojekt på ekonomisk-historiska institutionen vid Lunds Universitet som studerar de som återvände efter att ha emigrerat till USA.

[vi] Se Andersson och Lindmark (2008) för en analys av strukturomvandlingen i Sverige sedan 1850-talet.