Att göra historia på TV: ett anspråkslöst förslag

För ganska exakt ett år sedan skrev jag ett blogginlägg om varför historiker alltid blir arga när det är historia på tv. Lämpligt nog kan jag nu följa upp det inlägget med egna erfarenheter från att ha varit med i tv-programmet Min historiske pojkvän.

Det var naturligtvis roligt att arbeta med Min historiske pojkvän. Det är alltid kul att testa på nya saker och min tidigare erfarenhet av tv-världen var högst begränsad. Lite fascinerande det här att få en stylist som talar om vad man ska ha på sig, att få håret uppsatt och bli ordentligt sminkad. De studenter som tror att de kommer att få möta den prydliga tv-historikern på föreläsningar och annat har tyvärr en ordentlig besvikelse framför sig.

En sak jag gillade var att tv-serien inte tog sig själv på allvar men den tog historia på stort allvar. Det har funnits ett genuint intresse att verkligen förstå vad som skiljer (och förenar) då och nu. Upplägget med en som reser i tiden (oklart hur) och inte riktigt begriper vad som händer är också bra, eftersom det då blir självklart att man frågar om vad som pågår. Finns det något mer tröttande än så kallade ”as you know, Bob” i filmer och böcker? Dvs att någon berättar självklarheter för någon annan i filmen/boken för att förklara historiska skeenden för tittaren/läsaren.

Jag fick dessutom komma in redan på ett tidigt stadium och har fått vara bollplank under manusskrivandet. Det man kunnat önska var att någon historiskt kunnig varit med även på själva iscensättningen. Det finns småsaker som kunde ha blivit så mycket bättre om någon bara hastigt viskat ”Man kan inte storma riksdagshuset på 1700-talet, det fanns nämligen inget”, ”Den värdsliga domstolen kan inte ge skilsmässa, det gör domkapitlet” och ”Kan inte Sofia Magdalena få åtminstone lite danskt uttal”. Men man kan inte få allt. Och jag tycker nog (men är å andra sidan partisk) att det blev rätt roligt. Petra Mede är kul, de har hittat fantastiska skådisar till pojkvännerna, regissören Anna Granath har gjort ett kanonjobb och jag trivs bra som besserwisser. 

En del av den kritik som Christopher Pihl och jag lyft fram här på Den arga historikern kan dock appliceras även på Min historiske pojkvän. Framför allt detta att historia alltid levereras inslaget i skojsigheter. Missförstå mig rätt. Jag tycker givetvis att historia kan göras underhållande så länge man tar historia på allvar och det här blev som sagt rätt kul. Men mångfald är också bra. Så vilket tv-bolag i Sverige blir först med att göra historia för vuxna?

SVT har annonserat en satsning som kallas Historien om Sverige där man uppger sig har varit i kontakt med ”ett drygt hundratal av Sveriges främsta historiker och arkeologer” vilket låter lovande – om det inte var för det där lilla ordet ”främsta” som reser fler frågor än svar. Hur och vem är det som utser Sveriges främsta historiker och arkeologer? Vilka kvalifikationer avgör? Är det mängden publicerad forskning? Innovativa forskningsprojekt? Eller handlar det mer om historiker och arkeologer som är kända utanför de snävaste kretsarna? (Tips till alla som ska göra historisk tv: skippa ordet ”främsta”. Vi är nöjda med att ni anlitar utbildade historiker och arkeologer och det är bara tramsigt att tala om främsta.) Det kan naturligtvis bli hur bra som helst, men jag misstänker att även det programmet kommer att linda in färdigstöpt historia i motljus och utklädda statister.

Så ett litet förslag. Varför inte satsa på ett slags talkshow som pendang till serien? Ett program där en kunnig programledare diskuterar en historisk företeelse med några historiker (etnologer, arkeologer, konstvetare etc etc) som har koll på just den specifika företeelsen? Ett program där man lämnar den stora berättelsen, grottar ner sig i enskildheter och låter olika perspektiv ta plats. Ett program där programledaren är så insatt i historia och den historievetenskapliga forskningen att även andra historiker än the usual suspects får komma till tals. Ett program som visar på bredden hos den svenska historieforskningen och där man med fördel även kan lyfta fram annat än den svenska historien. Det pågår spännande och högkvalitativ forskning på så mycket mer, som till exempel globalhistoria där Sverige sätts in i ett större sammanhang, och på antikens historia, där det i Sverige finns flera internationellt erkända forskare. En bra förebild är Bildningspodden.

Det finns ett otroligt stort intresse för historia och faktiskt också stora kunskaper i historia hos många svenskar. Sveriges befolkning är också relativt högutbildad och jag tror att det kan finnas en längtan hos många efter program om historia som är intellektuellt utmanande. Så kom igen SVT. Ta ert uppdrag som public service på allvar och ge oss mångfald!